Tacksam för allt du gett mig – Dag 27

Idag har dagen känts lättare. Jag satte mig ner i morse och började skriva ett brev till farmor. Brevet är ett slags tacksamhetsbrev där jag berättat om stunder som jag är tacksam över att ha fått dela med henne. Leendet spred sig i kroppen medan jag skrev. Sorg och glädje blandades till en härlig, odefinierbar känsla. En bra sak att göra, med andra ord.

Jag tänker att om jag läser brevet högt när det är klart, så kanske hon någonstans där ute hör mina ord. Jag tänker också att jag hade velat läsa brevet när hon fortfarande fanns kvar hos oss. Men nu är det försent.

Idag ska ni få en uppgift av mig:
Sätt er ner och skriv det där tacksamhetsbrevet. Och läs upp det eller skicka det till den det berör. Vänta inte. Hur klyschigt det är låter, så är det faktiskt så att det imorgon kan vara försent.